Resa till Tyskland

Den 12.3.2011 körde Anna, Xiggy och jag till Tyskland. Närmare bestämt till en liten håla som hette Lage. Där träffade vi på Daniela, delägaren och vår Amy.

Boarhunters Amy Angel

Boarhunters Xiggy - Die Kurze - Boarhunters Amy

Boarhunters Xiggy

Heike, Doris, Kurze, Anna och jag

Anledning till denna dagsutflykt, var att försöka att få Xiggy godkänt till avel i Tyskland och övriga länder som är medlem i EUDDC. Vi anlände i Lage vid middagstiden och det blev snart dax för Xiggy att visa upp sig för de två korningsmästarna, Dr. Hollensteiner och Werner Fuchs. Anna presenterade stamtavlan, det godkända HD - och Hjärtprovs - Spermaprovs - samt hudprovsresultatet. Blod tappades av för ett DNA test. Xiggy kollades på ca 60 punkter, fick springa några varv under publikens jubel, samt genomgick några räliga mentaltester, som han klarade galant. Efter en lång och spännande väntan fich vi resultatet! Xiggy klarade korningen!
Vi firade detta som sig bör med stark saft och kryddiga korvar...
Anna, Daniela, Christina och jag är mycket stolta över att ha den enda blå Grand Danoishanen, som är avelsgodkänt i hela EUDDC!

Pengar behövs alltid!

Det har varit ganska tyst från min sida. Så kan det bli ibland. Vanja fick sina valpar och det inträffade några komplikationer som jag inte vill kommentera just nu. Jag är fortfarande väldigt ledsen. Valparna däremot mår utmärkt! De har haft mycket kontakt med människor, speciellt barn och har i princip fötts som flaskebarn och det fungerade alldeles utmärkt.
Christina var en utsökt morsa till våra barn och nu även till Vanjas valpar!

Nu har de små, ja små och små, de vägde mellan 11 och 12 kg vid leveransen, kommit till sina nya hem. Allt funkar bra. De är i princip rumsrena och har anpassat sig riktigt bra till de nya förhållanderna.

Fick syn på att man kan tjäna pengar på annonser på sin blogg och tänkte testa detta. Jag inser att jag måste skriva lite oftare och mera intressanta berättelser för att få besökare.

I am working on it!!

Drömma kan man ju...

Det var riktigt kul att få träffa Kalle som han ju kallas.
Vilket helt osökt få mig att tänka på Ö & B's reklamsnutt på Tv'n. Snubben där kallas ju för Kalle, men påpekar alltid
att hans namn är Karl.

Min kompis Kalle bryr sig inte så mycket om detta. Han kallas för Kaiser eller Kalle, men när han kallas för Karl, står han bara och glor rätt ut i vädret!

Kalle fick stanna hos oss över hela helgen. Hans Matte och Husse hade åkt till Borås för att se Lillmatte Jennie tävla i Swedish Open Judo i Borås.

På vägen hem skulle de dock göra en omväg över Ullared! Vilket helt osökt få mig att tänka på min Husses självkomponerade hårdrockslåt, där refrängen låter så här.
" Fy fan Ulladered, Ullared är det värsta jag vet...."

Kalle och jag hade det mycket trevlig ihop. Det blir ju alltid bus när han kommer.
Vi trivs bra ihop.
Efter en hel dag med bus och letande efter diverse grejor i huset och utanför,
lurade vi upp oss i Matte och Husses säng. Husse tyckte att det var gulligt och knäppte ett kort som bevis. Jag tycket att han gjorde helt rätt, man ska bjuda sina vänner på en fin sängplats.
Då kan man verkligen drömma!
Drömma gjorde säkert Kalle, men han är numera bara konsult.
Han vet hur man gör, men kan inte göra det...
Drömma? Vilket helt osökt få mig att tänka på min Husse, som berättade om sin dröm, för Matte, han nyligen drömde.
Det var en mycket vacker och välsvarvad Blondin som knackade på ytterdörren, och
absolut ville snacka med Husse. Husse släppte in Maggan i huset, som hon hette och plötsligt tog Maggan fram ett gyllene kuvert och drog ut en check på ett värde av
1 357 500 SEK och lämnade över checken till Husse! Husse blev fruktansvärt glad, hoppade runt, ungefär som Kalle och jag, när vi är i bustagen och Husse passade på att krama Maggan. Flera gånger!
Men, det var bara en dröm.....

PS. Nu har Husse satt upp en skylt på vårt staket, intill brevlådan,
med texten: Här är det Maggan! Ds.

Vanja's parning

Detta är Multichampion Elderberry's Little - Foot.
Han är broder till årets Världsvinnare, Multichampion Elderberry's Miss Marple.

Den 8.10. 2010 åkte Christina, Vanja och jag till Kleve i Tyskland för att göra en parning mellan Little - Foot och Vanja. Vi hade en resa på 930 km till Kleve och Familjen Zewens båda kennlar, vd. Schlehhecke och Elderberry's. Resan dit var ganska jobbig. Många svårdomar. Dessa eviga bilköer man fastnade i! Som värst var det när vi behövde 65 minuter för att köra 11 kilometer! Men det var det värt.
Väl framme blev väl omhändertagen av Doris och Daniela Zewens, Heike Schröder och Doris och Gerd Bauhuis. Hanen var en upplevelse att se!
Vilken kille! Och som han rörde sig! På toppen av allt, ett underbart temperament. Han är som en jättelik teddybjörn som bara vill kela, mysa och bli kramad av alla. Kul att se och uppleva.
Det sa klick direkt mellan oss och speciellt mellan Little - Foot och Vanja. Nu fick han sin vackra svenska flicka och ni skulle sett själva parningen. Det var pang på rödbetan direkt! Hade det funnits ett VM i längdhopp med parning, skulle han har vunnit denna titel.
Varför? Tänk er att denna ståtliga, tunga hane står på en altan som ligger 20 cm över gräsmattan. Jag står med Vanja 3 meter längre bort på gräsmattan. Vanja med häcken i riktning mot Little - Foot. Vad gör denna hane?
Han hoppar från altanen direkt på Vanjas rygg, klamrar sig fast och börjar parningen. Fastnar efter några sekunder och hänger kvar 15 minuter. Jag fattar inte att Vanja kunde stå kvar och stå så stabil när hon fick denna skenande klump över sig. Hon sjönk inte ner en millimeter! Hon hade ju inte ens sett Little - Foot för att vara beredd på hans språng.
Little - Foot hade parat andra tikar tidigare, men denna variant hade han aldrig gjort förut.
Men, det är ju egentligen inte så konstigt. Han fick ju världens vackraste och det brukar tända till när tyskt och svenskt förenas. Ahmm, jag vet...

Nytt utseende

Hej på er alla, nu djäklar! Nu har jag tagit mig i nacken och äntligen uppdaterat min blogg. Det har ju inte varit mycket nytt här på sistone. Men jag lovar att bättra mig på en punkten. Till börja med ändrade jag bakgrunden till det bättre. Och nu ska skriva lite om Vanja och hennes nya tyska kavalier.

Födelsedagen

Hallo alla glada,
Fyllde 70 bast häromdagen. Firandet började redan den 10.4 kl 7.18 och fortsatte den 25, 26, 27 och 28.4! Jag fick även många Gratulations kort.
Det roligaste var detta från släkten! Vårt barnbarn, Fredrik Andreasson har fixat detta. Det är en bekräftelse vad jag har vetat hela tiden. Jag har inte ändrat mitt utseende särskild mycket sedan min födelse. Har bara blivit tyngre under de 70 åren som har gått.

Min äkta hälft, Christina, fick vatten på sin kvarn. Hon har alltid påstått att jag aldrig blir vuxen....

Töväder

Hej alla glada,
Efter all snöskottande som jag hade som min huvudsakliga sysselsättning, fick vi faktiskt lite töväder för en vecka sedan. Bilden visar istappar som hade bildats av dropparna som rann nerför taket på Clematisen. Det var då det. Nu har det snöööööööat igen och nu håller min rygg på att gå av. Rör mig för närvarande hopvikt som en fällkniv. Snö, ryggens fiende nummer 1. Hoppas att det går över till Malmöutställningen....

Jag undrar hur det kommer att se ut efter snön har smält bort. Då blir det väl de långa fiskestövlarna som kommer fram igen

Happy Birthday

Grattis till födelsedagen! Boarhunters Y-valpar fyller 1 år!
Hoppas att ni får en extra stor korv idag!

Spegel, spegel på väggen där...

Det låter som i en viss saga,
men jag tycker faktiskt att det är ett faktum!
Solklart! Jag är lika snygg som den vovven på monitorn!
Eller hur?

God Jul och Gott Nytt År!

Hej på er alla,
Känns det igen? Det blir helt plötsligt en massa MÅSTEN,
bara för det är jul! Julstädning! Jag ställer inte upp på detta!
Varför måste hela huset borstas med en tandborste?
Hur rent kan det har varit i ladan, där Maria födde barnet?
Tycker att det absolut rent i vårt hus, alltid.
Varför överdriva just till jul?
Nej, vid min heliga själ, det är bra som det är.

Det ska vara lugnt och skönt över julen, inget annat trams.
Jag behöver inga Jultomte dekaler på mitt dassalock!
Släng dammsugarna!
God Jul och ett gott Nytt År till er alla.

Mus VM

Kyla, Regn och rusk!
Nu kommer vintern. Nu kommer alla dessa små, söta gnagare och letar sig in i vårt hus. Musakungen, Alfred har kommit på att vår katt Gustav inte finns kvar längre! Borta är den röda faran!
Gustav, som vid ett eventuellt Världsmästerskap i Musfångst utan nät, utan tvekan skulle ha vunnit guldmedaljen.
Men nu var han var borta!
Nu var det fritt fram. Ryktet spreds som ringarna i vattenpölarna och gnagareinvasionen började.
Men Alfred och hans muskompisar har gått på en nit!
Vi har lurat hela bunten med ovanstående musafällor.
Det var riktigt skönt att höra dessa fällor smälla av.

Piiing - Buum - Piiing, som en melodie!

Vi blev värdiga efterträdare av Gustav och vi lärde oss snabbt,
genom att lyssna på fällans ljud, vilken av fällorna som hade en fångst!

Äntligen har vi blivit av med gnagarna.
Men det finns en baksida av denna lösning. Det finns musfällor även utomhus, laddade med väldoftande ostbitar. Dessa fällor utgör en uppenbar livsfara för vår grannes lilla hund.

Vi kallar honom för Turbo.
Han är fruktansvärt snabb i vändningarna. Det var rena turen att vi kunde få fram ett foto!
Han är en Chihuahua eller på ren skånska, en Shivava.
Häromdagen var han mycket nära att råka illa ut. Det fanns en lucka i staketet. Han hade i ett obevakat ögonblick stuckit hemifrån.
Christina observerade detta och hon stack ut på gatan kvickt som attan, fångade in honom och lämnade tillbaks honom till en glad matte.
Det kunde blivit ödesdigert för Turbo om han hade letat sig fram till musafällorna i vår trädgård. Han kunde har blivit skadat eller rentav blivit dödat av dessa fällor. För att undvika framtida olycksrisker är det kanske bäst att grannen sätter upp ett rejält mygganät som staket, för att göra Turbos rymning ömöjlig.

Vem är den farligaste?

Det var på Djungelkrogen "Animals Taverna". Där, i en halvskum, mörk hörna satt en stor björn, ett lufsigt lejon och en liten gris. De hade druckit några glas av ormblod och skröt om vem av dom som var farligast för människorna.
Björnen tog en rejäl klunk av drycken, reste sig och ropade: När jag morrar, då skakar alla av rädsla!!!


Det var väl inget att skryta med, menade djungels konung, ett stort lejon, med en käft, som var stor som en ladugårdsdörr.
När jag morrar, då flyr människorna för sitt liv!

Nöff, nöff, sa grisen, det var väl inget att kommer med! Det var rentav ganska ynkligt! Du som är skogens konung! Det var inget att imponera med, sa grisen. Lyssna nu på mig. Det är faktiskt jag som är farligast!
När jag nyser, flyr alla människor och låter vaccinera sig!

Berlinmurens fall

Berlinmurens fall 2009
Jag är född i Berlin och har under hela min uppväxt i staden upplevt en del saker som många andra i min ålder eller de som föddes efter murens fall, definitivt inte har gjort. Bygget av Berlinmuren var droppen som fick mig att lämna staden. Denna mur i kombination med alla stängsel som mil efter mil skilde vårt folk åt, var helt enkelt en av faktorerna för mig att söka mig till ett annat land, Sverige.

Jag bodde i Västberlin och hela denna stadsdelen hölls i princip som gisslan av ryssarna och senare av östtyskar som tog över deras platser vid gränserna.

Vi hade endast mycket begränsade möjligheter att komma ut ur Berlin eller passera gränsen till den sovjetiska sektorn, där min morfar bodde. Honom har jag endast lyckats träffa en enda gång i mitt liv och det var före murens tillkomst. Morsan försökta att få över honom från hans helt bedrövliga hem till oss, men det gick inte, trots att han var 88 år! Vi var fångna i vår egen stad.

Gränsvakterna var helt hänsynslösa. De skjöt på allt och alla som rörde sig i gränsområdet. Ofantlig många och modiga tyskar, som inget annat ville än att leva i frihet och slippa det ryska åket, sköts till döds under helt vidriga förhållanden. Själv hade jag turen att överleva. Jag var ute med en kanot på en av Berlins många sjöar, Wannsee. Det började regna och det övergick till att åska. Det blåste smådjävlar. Jag hade ett helvete att paddla in i land. Det gick inte! Jag drev ut sakta men säker mot mitten av Wannsee och plötsligt började man skjuta gevärssalvor mot mig.

I ryssarnas ögon var jag, en 13 årig grabb som paddlade i sin kanot, ett uppenbart hot mot de som levde i den östliga delen av Berlin. De försökte helt enkelt att eliminera denna risk och sköt mot mig, en liten grabb! I detta läge fick jag oanade krafter, paddlade som aldrig förut och nådde fast mark på västsidan oskadd. Denna händelse i kombination med andra händelser som jag inte vill gå in på just nu, fick mig att fatta ett för mig livsviktigt beslut. När jag skulle bli 21 skulle jag emigrera och det gjorde jag.

Berlinmurens fall innebar för mig slutet av en period av angiverier, trakasserier, mord, you name it och ett befriande av alla västberlinare som hölls som gisslan av våra "vänner" på östsidan.
När jag har mera tid ska jag skriva ner alla minnen från min uppväxt i Berlin, staden som hölls som gisslan.

Grand Danois DNA förändringar

Vad är detta?
En Grand Danois är ju enl. alla experter en blandning av olika hundraser. Men inget kan vara mera felaktig än dessa viktigpetters uppfattning! Jag har bevis! Jag kan till 100% bevisa att min teori är det rätta. Jag påstår att det finns några fragment av DNA som tillhör en katt i våra Grand Danois! Kattens DNA, i detta fall en Ragdoll, har lämnat sina tydliga tassavtryck.

Ragdollen kan på ett nix bli helt benlös och knycklar ihop sina fyra ben på nolltime under sin egen kropp.
Benen och tassarna blir osynliga!

När jag, smygande med en klotång, väl dold bakom min rygg, smyger med lätta steg mot Grand Danoisen Vanja,
vet hon direkt vad det är frågan om.

Hon kan lätt räkna ut vad jag tänka att göra.

Ragdollens beteende i henne kommer fram.

Ahaaa! Kloklippning! Action!

På 0,5 sekunder viker Vanja ihop sina långa ben under sig och gnuggar ner sig i sin madrass. Alla hennes 63 kg muskler tynger nu ner hennes ben och tassar. De är helt dolda under Vanjas kropp, osynliga helt enkelt.
Framför mig ligger helt plötsligt en hund utan ben och tassar!
Att dra fram dessa är dömt att misslyckas.

Det går inte att komma åt klorna!

Vanjas snabba reaktion, samt sättet att dölja benen och tassarna som en Ragdoll är ett entydigt bevis på att
det finns Ragdollens DNA i en Grand Danois.

Det är dax att ändra rasstandarden!

Rock Star i Kanada

Hej Ylbert!
Jag är din "lillebror", Boarhunters ZZ-Top of Dantry.
Min nya matte har fixat till mina öron.
Det är fullt ok att göra i Kanada. Jag tycker att jag klär mycket bra med dessa just nu lite långa öron, men jag kommer växa i dom. Jag bor på en farm med bland annat 100 får och 4 Grandisar och har hittat många nya kompisar.
Det är ju ingen chans att vi kan träffas på riktigt.
Vi håller kontakten via nätet.

Till minne av Ultra

Ultra, en hund att minnas.
Kort efter jag hade skrivit mitt inlägg om vår katt Gustav som vi fick avliva vid 14 års ålder, fick jag en kommentar från Kari-Anne, där hon skrev några tröstande ord och avslutade med meningen att Gustav skulle ligga intill Ultra. Jag läste denna mening om och om igen, tills jag begrep en sak. Ultra måste har åkt upp till hundahimmelen. Detta hade jag absolut ingen aning om och jag gick direkt på Ylberts blogg för att få information där. Men icke! Vad var det nu då? Hade jag misstolkat Kari-Annes meddelande? Det var bara att titta in hos Pupiz och där står det som jag befarade. Ultra hade gått bort, bara några dagar före Gustav. Detta var ett mycket tråkigt besked. Ultra blev ju omplacerad till Kjell-Arild för ca 5 år sedan och fick då ett hem som hon tidigare hade saknat så mycket. De blev kompisar och turerna till fjällen var många och kul för båda Ultra och Kjell-Arild.
Nu är det slut med det.
Ett märkligt sammanträffande är att Gustav och Ultra levde med varandra under tiden hemma hos oss. De använde samma valplåda och fick en slurk av sin plastmamma. Nu är båda borta! Hon hade även ett bra minne. Ultra kände igen mig i husbilen i Stora Segerstad. Det värmde. Bilden här ovan är den sista jag har fått av Ultra, så kommer jag att minnas henne.
Kjell-Arild, du kommer över förlusten.
Du har ju Ylbert som kan bära Ultras klövjeväska på sin starka rygg.
Det är han som har ärvt Ultras klövjeväska.

Ett sista möte

Gustav och Filur

Denna dag har varit både upp och ner! Mycket ner, faktiskt. Vår 14 åriga katt Gustav fick i samråd med veterinären avlivas. Stackaren hade fått svår Diabetis. Botemedlet skulle vara insulinsptutor, regelbundet! Detta tyckte vi skulle vara en omöjlighet. Ni som kände Gustav, vet vilket kämpande det var, bara för att avmaska honom. Och han skulle få insulinsprutor i öronsnibben! Mission Impossible. Då fanns det tyvärr bara en sak att göra, att bespara honom ett helvete och låta honom somna in. Att fattar ett sådant beslut är sannerligen inte lätt, men när Gustav tittade med sina bärnstensögon på mig, var det precis som han ville be mig om att fatta beslutet. Med tårar i ögonen och klumpar i halsen följde jag hans sista önskan. Här på bilden, som är tagen för 2 dagar sedan, leker han en sista gång med Filur.
Han är begraven i vår trädgård och fick en plats brevid katten Whitie, en kisse som han kände mycket väl. Gustav, vila i fred!

Filur och pälsvården

Då var det dax! Idag var det läge att borsta ut alla tallbarren
och diverse annat skit som hade fastnat i Filurens päls.
Det ska man egentligen INTE göra, då hennes päls är helt självrengörande!
MEN, nu var måttet rågat, vi fick bryta mot reglerna att aldrig borsta eller kamma en Schapendoes. Vi hade införskaffat diverse kammar, men det funkade inte som vi hade tänkt.
Där hjälpte bara en sak. På luren och ringa till Marianna, Filurens uppfödare, för att bjuda in henne på en kopp kaffe. Marianna och Jeanette kom och efter en fikapaus och diverse hundbus, gick Marianna till verket.
Filuren skulle bli fin! Det blev hon eller vad tycker ni?

Djäkla öra

Hallo alla därute, detta är mitt öra! Mitt vänstra öra!
Ett öra som för närvarande inte går att använda!
Det bultar som fan i örat!
Jag är en medicinsk sensation!
Jag har ett hjärta i mitt öra!
Det känns som hela hörselgången har fyllts med stickande nålar!
Både näsa och ögonen rinner! Att sova är en ganska naiv tanke.
Den enda chansen till sömn är att svälja en grabbnäve Ibumetintabletter,
och sedan trycker örat mot huvudkudden med
Schapendoesen Filur rullat runt min skalle,
då släpper trycket, bultandet och smärtorna lindras.
Shit happens!
MEN, jag kan se min öroninflammation som en mycket
positiv händelse.
Öroninflammationer är ju något som yngre människor
eller barn råkar ut för.
Jag hade öroninflammation redan förra året
och nu är det samma sak igen!
Det måste ju rimligtvis betyda att jag håller på att bli yngre, eller hur?
Min äkta hälft, Christina har nästan samma uppfattning om detta.
Enligt henne bli jag kanske inte yngre, men
hon har alltid påstått att jag ALDRIG blir vuxen!