Berlinmurens fall

Berlinmurens fall 2009
Jag är född i Berlin och har under hela min uppväxt i staden upplevt en del saker som många andra i min ålder eller de som föddes efter murens fall, definitivt inte har gjort. Bygget av Berlinmuren var droppen som fick mig att lämna staden. Denna mur i kombination med alla stängsel som mil efter mil skilde vårt folk åt, var helt enkelt en av faktorerna för mig att söka mig till ett annat land, Sverige.

Jag bodde i Västberlin och hela denna stadsdelen hölls i princip som gisslan av ryssarna och senare av östtyskar som tog över deras platser vid gränserna.

Vi hade endast mycket begränsade möjligheter att komma ut ur Berlin eller passera gränsen till den sovjetiska sektorn, där min morfar bodde. Honom har jag endast lyckats träffa en enda gång i mitt liv och det var före murens tillkomst. Morsan försökta att få över honom från hans helt bedrövliga hem till oss, men det gick inte, trots att han var 88 år! Vi var fångna i vår egen stad.

Gränsvakterna var helt hänsynslösa. De skjöt på allt och alla som rörde sig i gränsområdet. Ofantlig många och modiga tyskar, som inget annat ville än att leva i frihet och slippa det ryska åket, sköts till döds under helt vidriga förhållanden. Själv hade jag turen att överleva. Jag var ute med en kanot på en av Berlins många sjöar, Wannsee. Det började regna och det övergick till att åska. Det blåste smådjävlar. Jag hade ett helvete att paddla in i land. Det gick inte! Jag drev ut sakta men säker mot mitten av Wannsee och plötsligt började man skjuta gevärssalvor mot mig.

I ryssarnas ögon var jag, en 13 årig grabb som paddlade i sin kanot, ett uppenbart hot mot de som levde i den östliga delen av Berlin. De försökte helt enkelt att eliminera denna risk och sköt mot mig, en liten grabb! I detta läge fick jag oanade krafter, paddlade som aldrig förut och nådde fast mark på västsidan oskadd. Denna händelse i kombination med andra händelser som jag inte vill gå in på just nu, fick mig att fatta ett för mig livsviktigt beslut. När jag skulle bli 21 skulle jag emigrera och det gjorde jag.

Berlinmurens fall innebar för mig slutet av en period av angiverier, trakasserier, mord, you name it och ett befriande av alla västberlinare som hölls som gisslan av våra "vänner" på östsidan.
När jag har mera tid ska jag skriva ner alla minnen från min uppväxt i Berlin, staden som hölls som gisslan.