Mus VM

Kyla, Regn och rusk!
Nu kommer vintern. Nu kommer alla dessa små, söta gnagare och letar sig in i vårt hus. Musakungen, Alfred har kommit på att vår katt Gustav inte finns kvar längre! Borta är den röda faran!
Gustav, som vid ett eventuellt Världsmästerskap i Musfångst utan nät, utan tvekan skulle ha vunnit guldmedaljen.
Men nu var han var borta!
Nu var det fritt fram. Ryktet spreds som ringarna i vattenpölarna och gnagareinvasionen började.
Men Alfred och hans muskompisar har gått på en nit!
Vi har lurat hela bunten med ovanstående musafällor.
Det var riktigt skönt att höra dessa fällor smälla av.

Piiing - Buum - Piiing, som en melodie!

Vi blev värdiga efterträdare av Gustav och vi lärde oss snabbt,
genom att lyssna på fällans ljud, vilken av fällorna som hade en fångst!

Äntligen har vi blivit av med gnagarna.
Men det finns en baksida av denna lösning. Det finns musfällor även utomhus, laddade med väldoftande ostbitar. Dessa fällor utgör en uppenbar livsfara för vår grannes lilla hund.

Vi kallar honom för Turbo.
Han är fruktansvärt snabb i vändningarna. Det var rena turen att vi kunde få fram ett foto!
Han är en Chihuahua eller på ren skånska, en Shivava.
Häromdagen var han mycket nära att råka illa ut. Det fanns en lucka i staketet. Han hade i ett obevakat ögonblick stuckit hemifrån.
Christina observerade detta och hon stack ut på gatan kvickt som attan, fångade in honom och lämnade tillbaks honom till en glad matte.
Det kunde blivit ödesdigert för Turbo om han hade letat sig fram till musafällorna i vår trädgård. Han kunde har blivit skadat eller rentav blivit dödat av dessa fällor. För att undvika framtida olycksrisker är det kanske bäst att grannen sätter upp ett rejält mygganät som staket, för att göra Turbos rymning ömöjlig.

Vem är den farligaste?

Det var på Djungelkrogen "Animals Taverna". Där, i en halvskum, mörk hörna satt en stor björn, ett lufsigt lejon och en liten gris. De hade druckit några glas av ormblod och skröt om vem av dom som var farligast för människorna.
Björnen tog en rejäl klunk av drycken, reste sig och ropade: När jag morrar, då skakar alla av rädsla!!!


Det var väl inget att skryta med, menade djungels konung, ett stort lejon, med en käft, som var stor som en ladugårdsdörr.
När jag morrar, då flyr människorna för sitt liv!

Nöff, nöff, sa grisen, det var väl inget att kommer med! Det var rentav ganska ynkligt! Du som är skogens konung! Det var inget att imponera med, sa grisen. Lyssna nu på mig. Det är faktiskt jag som är farligast!
När jag nyser, flyr alla människor och låter vaccinera sig!

Berlinmurens fall

Berlinmurens fall 2009
Jag är född i Berlin och har under hela min uppväxt i staden upplevt en del saker som många andra i min ålder eller de som föddes efter murens fall, definitivt inte har gjort. Bygget av Berlinmuren var droppen som fick mig att lämna staden. Denna mur i kombination med alla stängsel som mil efter mil skilde vårt folk åt, var helt enkelt en av faktorerna för mig att söka mig till ett annat land, Sverige.

Jag bodde i Västberlin och hela denna stadsdelen hölls i princip som gisslan av ryssarna och senare av östtyskar som tog över deras platser vid gränserna.

Vi hade endast mycket begränsade möjligheter att komma ut ur Berlin eller passera gränsen till den sovjetiska sektorn, där min morfar bodde. Honom har jag endast lyckats träffa en enda gång i mitt liv och det var före murens tillkomst. Morsan försökta att få över honom från hans helt bedrövliga hem till oss, men det gick inte, trots att han var 88 år! Vi var fångna i vår egen stad.

Gränsvakterna var helt hänsynslösa. De skjöt på allt och alla som rörde sig i gränsområdet. Ofantlig många och modiga tyskar, som inget annat ville än att leva i frihet och slippa det ryska åket, sköts till döds under helt vidriga förhållanden. Själv hade jag turen att överleva. Jag var ute med en kanot på en av Berlins många sjöar, Wannsee. Det började regna och det övergick till att åska. Det blåste smådjävlar. Jag hade ett helvete att paddla in i land. Det gick inte! Jag drev ut sakta men säker mot mitten av Wannsee och plötsligt började man skjuta gevärssalvor mot mig.

I ryssarnas ögon var jag, en 13 årig grabb som paddlade i sin kanot, ett uppenbart hot mot de som levde i den östliga delen av Berlin. De försökte helt enkelt att eliminera denna risk och sköt mot mig, en liten grabb! I detta läge fick jag oanade krafter, paddlade som aldrig förut och nådde fast mark på västsidan oskadd. Denna händelse i kombination med andra händelser som jag inte vill gå in på just nu, fick mig att fatta ett för mig livsviktigt beslut. När jag skulle bli 21 skulle jag emigrera och det gjorde jag.

Berlinmurens fall innebar för mig slutet av en period av angiverier, trakasserier, mord, you name it och ett befriande av alla västberlinare som hölls som gisslan av våra "vänner" på östsidan.
När jag har mera tid ska jag skriva ner alla minnen från min uppväxt i Berlin, staden som hölls som gisslan.

Grand Danois DNA förändringar

Vad är detta?
En Grand Danois är ju enl. alla experter en blandning av olika hundraser. Men inget kan vara mera felaktig än dessa viktigpetters uppfattning! Jag har bevis! Jag kan till 100% bevisa att min teori är det rätta. Jag påstår att det finns några fragment av DNA som tillhör en katt i våra Grand Danois! Kattens DNA, i detta fall en Ragdoll, har lämnat sina tydliga tassavtryck.

Ragdollen kan på ett nix bli helt benlös och knycklar ihop sina fyra ben på nolltime under sin egen kropp.
Benen och tassarna blir osynliga!

När jag, smygande med en klotång, väl dold bakom min rygg, smyger med lätta steg mot Grand Danoisen Vanja,
vet hon direkt vad det är frågan om.

Hon kan lätt räkna ut vad jag tänka att göra.

Ragdollens beteende i henne kommer fram.

Ahaaa! Kloklippning! Action!

På 0,5 sekunder viker Vanja ihop sina långa ben under sig och gnuggar ner sig i sin madrass. Alla hennes 63 kg muskler tynger nu ner hennes ben och tassar. De är helt dolda under Vanjas kropp, osynliga helt enkelt.
Framför mig ligger helt plötsligt en hund utan ben och tassar!
Att dra fram dessa är dömt att misslyckas.

Det går inte att komma åt klorna!

Vanjas snabba reaktion, samt sättet att dölja benen och tassarna som en Ragdoll är ett entydigt bevis på att
det finns Ragdollens DNA i en Grand Danois.

Det är dax att ändra rasstandarden!