Happy Birthday

Grattis till födelsedagen! Boarhunters Y-valpar fyller 1 år!
Hoppas att ni får en extra stor korv idag!

Spegel, spegel på väggen där...

Det låter som i en viss saga,
men jag tycker faktiskt att det är ett faktum!
Solklart! Jag är lika snygg som den vovven på monitorn!
Eller hur?

God Jul och Gott Nytt År!

Hej på er alla,
Känns det igen? Det blir helt plötsligt en massa MÅSTEN,
bara för det är jul! Julstädning! Jag ställer inte upp på detta!
Varför måste hela huset borstas med en tandborste?
Hur rent kan det har varit i ladan, där Maria födde barnet?
Tycker att det absolut rent i vårt hus, alltid.
Varför överdriva just till jul?
Nej, vid min heliga själ, det är bra som det är.

Det ska vara lugnt och skönt över julen, inget annat trams.
Jag behöver inga Jultomte dekaler på mitt dassalock!
Släng dammsugarna!
God Jul och ett gott Nytt År till er alla.

Mus VM

Kyla, Regn och rusk!
Nu kommer vintern. Nu kommer alla dessa små, söta gnagare och letar sig in i vårt hus. Musakungen, Alfred har kommit på att vår katt Gustav inte finns kvar längre! Borta är den röda faran!
Gustav, som vid ett eventuellt Världsmästerskap i Musfångst utan nät, utan tvekan skulle ha vunnit guldmedaljen.
Men nu var han var borta!
Nu var det fritt fram. Ryktet spreds som ringarna i vattenpölarna och gnagareinvasionen började.
Men Alfred och hans muskompisar har gått på en nit!
Vi har lurat hela bunten med ovanstående musafällor.
Det var riktigt skönt att höra dessa fällor smälla av.

Piiing - Buum - Piiing, som en melodie!

Vi blev värdiga efterträdare av Gustav och vi lärde oss snabbt,
genom att lyssna på fällans ljud, vilken av fällorna som hade en fångst!

Äntligen har vi blivit av med gnagarna.
Men det finns en baksida av denna lösning. Det finns musfällor även utomhus, laddade med väldoftande ostbitar. Dessa fällor utgör en uppenbar livsfara för vår grannes lilla hund.

Vi kallar honom för Turbo.
Han är fruktansvärt snabb i vändningarna. Det var rena turen att vi kunde få fram ett foto!
Han är en Chihuahua eller på ren skånska, en Shivava.
Häromdagen var han mycket nära att råka illa ut. Det fanns en lucka i staketet. Han hade i ett obevakat ögonblick stuckit hemifrån.
Christina observerade detta och hon stack ut på gatan kvickt som attan, fångade in honom och lämnade tillbaks honom till en glad matte.
Det kunde blivit ödesdigert för Turbo om han hade letat sig fram till musafällorna i vår trädgård. Han kunde har blivit skadat eller rentav blivit dödat av dessa fällor. För att undvika framtida olycksrisker är det kanske bäst att grannen sätter upp ett rejält mygganät som staket, för att göra Turbos rymning ömöjlig.

Vem är den farligaste?

Det var på Djungelkrogen "Animals Taverna". Där, i en halvskum, mörk hörna satt en stor björn, ett lufsigt lejon och en liten gris. De hade druckit några glas av ormblod och skröt om vem av dom som var farligast för människorna.
Björnen tog en rejäl klunk av drycken, reste sig och ropade: När jag morrar, då skakar alla av rädsla!!!


Det var väl inget att skryta med, menade djungels konung, ett stort lejon, med en käft, som var stor som en ladugårdsdörr.
När jag morrar, då flyr människorna för sitt liv!

Nöff, nöff, sa grisen, det var väl inget att kommer med! Det var rentav ganska ynkligt! Du som är skogens konung! Det var inget att imponera med, sa grisen. Lyssna nu på mig. Det är faktiskt jag som är farligast!
När jag nyser, flyr alla människor och låter vaccinera sig!

Berlinmurens fall

Berlinmurens fall 2009
Jag är född i Berlin och har under hela min uppväxt i staden upplevt en del saker som många andra i min ålder eller de som föddes efter murens fall, definitivt inte har gjort. Bygget av Berlinmuren var droppen som fick mig att lämna staden. Denna mur i kombination med alla stängsel som mil efter mil skilde vårt folk åt, var helt enkelt en av faktorerna för mig att söka mig till ett annat land, Sverige.

Jag bodde i Västberlin och hela denna stadsdelen hölls i princip som gisslan av ryssarna och senare av östtyskar som tog över deras platser vid gränserna.

Vi hade endast mycket begränsade möjligheter att komma ut ur Berlin eller passera gränsen till den sovjetiska sektorn, där min morfar bodde. Honom har jag endast lyckats träffa en enda gång i mitt liv och det var före murens tillkomst. Morsan försökta att få över honom från hans helt bedrövliga hem till oss, men det gick inte, trots att han var 88 år! Vi var fångna i vår egen stad.

Gränsvakterna var helt hänsynslösa. De skjöt på allt och alla som rörde sig i gränsområdet. Ofantlig många och modiga tyskar, som inget annat ville än att leva i frihet och slippa det ryska åket, sköts till döds under helt vidriga förhållanden. Själv hade jag turen att överleva. Jag var ute med en kanot på en av Berlins många sjöar, Wannsee. Det började regna och det övergick till att åska. Det blåste smådjävlar. Jag hade ett helvete att paddla in i land. Det gick inte! Jag drev ut sakta men säker mot mitten av Wannsee och plötsligt började man skjuta gevärssalvor mot mig.

I ryssarnas ögon var jag, en 13 årig grabb som paddlade i sin kanot, ett uppenbart hot mot de som levde i den östliga delen av Berlin. De försökte helt enkelt att eliminera denna risk och sköt mot mig, en liten grabb! I detta läge fick jag oanade krafter, paddlade som aldrig förut och nådde fast mark på västsidan oskadd. Denna händelse i kombination med andra händelser som jag inte vill gå in på just nu, fick mig att fatta ett för mig livsviktigt beslut. När jag skulle bli 21 skulle jag emigrera och det gjorde jag.

Berlinmurens fall innebar för mig slutet av en period av angiverier, trakasserier, mord, you name it och ett befriande av alla västberlinare som hölls som gisslan av våra "vänner" på östsidan.
När jag har mera tid ska jag skriva ner alla minnen från min uppväxt i Berlin, staden som hölls som gisslan.

Grand Danois DNA förändringar

Vad är detta?
En Grand Danois är ju enl. alla experter en blandning av olika hundraser. Men inget kan vara mera felaktig än dessa viktigpetters uppfattning! Jag har bevis! Jag kan till 100% bevisa att min teori är det rätta. Jag påstår att det finns några fragment av DNA som tillhör en katt i våra Grand Danois! Kattens DNA, i detta fall en Ragdoll, har lämnat sina tydliga tassavtryck.

Ragdollen kan på ett nix bli helt benlös och knycklar ihop sina fyra ben på nolltime under sin egen kropp.
Benen och tassarna blir osynliga!

När jag, smygande med en klotång, väl dold bakom min rygg, smyger med lätta steg mot Grand Danoisen Vanja,
vet hon direkt vad det är frågan om.

Hon kan lätt räkna ut vad jag tänka att göra.

Ragdollens beteende i henne kommer fram.

Ahaaa! Kloklippning! Action!

På 0,5 sekunder viker Vanja ihop sina långa ben under sig och gnuggar ner sig i sin madrass. Alla hennes 63 kg muskler tynger nu ner hennes ben och tassar. De är helt dolda under Vanjas kropp, osynliga helt enkelt.
Framför mig ligger helt plötsligt en hund utan ben och tassar!
Att dra fram dessa är dömt att misslyckas.

Det går inte att komma åt klorna!

Vanjas snabba reaktion, samt sättet att dölja benen och tassarna som en Ragdoll är ett entydigt bevis på att
det finns Ragdollens DNA i en Grand Danois.

Det är dax att ändra rasstandarden!

Rock Star i Kanada

Hej Ylbert!
Jag är din "lillebror", Boarhunters ZZ-Top of Dantry.
Min nya matte har fixat till mina öron.
Det är fullt ok att göra i Kanada. Jag tycker att jag klär mycket bra med dessa just nu lite långa öron, men jag kommer växa i dom. Jag bor på en farm med bland annat 100 får och 4 Grandisar och har hittat många nya kompisar.
Det är ju ingen chans att vi kan träffas på riktigt.
Vi håller kontakten via nätet.

Till minne av Ultra

Ultra, en hund att minnas.
Kort efter jag hade skrivit mitt inlägg om vår katt Gustav som vi fick avliva vid 14 års ålder, fick jag en kommentar från Kari-Anne, där hon skrev några tröstande ord och avslutade med meningen att Gustav skulle ligga intill Ultra. Jag läste denna mening om och om igen, tills jag begrep en sak. Ultra måste har åkt upp till hundahimmelen. Detta hade jag absolut ingen aning om och jag gick direkt på Ylberts blogg för att få information där. Men icke! Vad var det nu då? Hade jag misstolkat Kari-Annes meddelande? Det var bara att titta in hos Pupiz och där står det som jag befarade. Ultra hade gått bort, bara några dagar före Gustav. Detta var ett mycket tråkigt besked. Ultra blev ju omplacerad till Kjell-Arild för ca 5 år sedan och fick då ett hem som hon tidigare hade saknat så mycket. De blev kompisar och turerna till fjällen var många och kul för båda Ultra och Kjell-Arild.
Nu är det slut med det.
Ett märkligt sammanträffande är att Gustav och Ultra levde med varandra under tiden hemma hos oss. De använde samma valplåda och fick en slurk av sin plastmamma. Nu är båda borta! Hon hade även ett bra minne. Ultra kände igen mig i husbilen i Stora Segerstad. Det värmde. Bilden här ovan är den sista jag har fått av Ultra, så kommer jag att minnas henne.
Kjell-Arild, du kommer över förlusten.
Du har ju Ylbert som kan bära Ultras klövjeväska på sin starka rygg.
Det är han som har ärvt Ultras klövjeväska.

Ett sista möte

Gustav och Filur

Denna dag har varit både upp och ner! Mycket ner, faktiskt. Vår 14 åriga katt Gustav fick i samråd med veterinären avlivas. Stackaren hade fått svår Diabetis. Botemedlet skulle vara insulinsptutor, regelbundet! Detta tyckte vi skulle vara en omöjlighet. Ni som kände Gustav, vet vilket kämpande det var, bara för att avmaska honom. Och han skulle få insulinsprutor i öronsnibben! Mission Impossible. Då fanns det tyvärr bara en sak att göra, att bespara honom ett helvete och låta honom somna in. Att fattar ett sådant beslut är sannerligen inte lätt, men när Gustav tittade med sina bärnstensögon på mig, var det precis som han ville be mig om att fatta beslutet. Med tårar i ögonen och klumpar i halsen följde jag hans sista önskan. Här på bilden, som är tagen för 2 dagar sedan, leker han en sista gång med Filur.
Han är begraven i vår trädgård och fick en plats brevid katten Whitie, en kisse som han kände mycket väl. Gustav, vila i fred!

Filur och pälsvården

Då var det dax! Idag var det läge att borsta ut alla tallbarren
och diverse annat skit som hade fastnat i Filurens päls.
Det ska man egentligen INTE göra, då hennes päls är helt självrengörande!
MEN, nu var måttet rågat, vi fick bryta mot reglerna att aldrig borsta eller kamma en Schapendoes. Vi hade införskaffat diverse kammar, men det funkade inte som vi hade tänkt.
Där hjälpte bara en sak. På luren och ringa till Marianna, Filurens uppfödare, för att bjuda in henne på en kopp kaffe. Marianna och Jeanette kom och efter en fikapaus och diverse hundbus, gick Marianna till verket.
Filuren skulle bli fin! Det blev hon eller vad tycker ni?

Djäkla öra

Hallo alla därute, detta är mitt öra! Mitt vänstra öra!
Ett öra som för närvarande inte går att använda!
Det bultar som fan i örat!
Jag är en medicinsk sensation!
Jag har ett hjärta i mitt öra!
Det känns som hela hörselgången har fyllts med stickande nålar!
Både näsa och ögonen rinner! Att sova är en ganska naiv tanke.
Den enda chansen till sömn är att svälja en grabbnäve Ibumetintabletter,
och sedan trycker örat mot huvudkudden med
Schapendoesen Filur rullat runt min skalle,
då släpper trycket, bultandet och smärtorna lindras.
Shit happens!
MEN, jag kan se min öroninflammation som en mycket
positiv händelse.
Öroninflammationer är ju något som yngre människor
eller barn råkar ut för.
Jag hade öroninflammation redan förra året
och nu är det samma sak igen!
Det måste ju rimligtvis betyda att jag håller på att bli yngre, eller hur?
Min äkta hälft, Christina har nästan samma uppfattning om detta.
Enligt henne bli jag kanske inte yngre, men
hon har alltid påstått att jag ALDRIG blir vuxen!

Ålandsresan

Tja, nu var det läge att göra en långresa med Vanja. Resan gick till Mariehamn på Åland. Med på resan, förutom min bättre hälft Christina och Vanja, var även Catharina Offasson, Kennel Grand Elektra med sin manliga handler Christer och hundarna Mio,harlekin och Trams, gul. Den tredje hundens namn, en tigredad, har jag glömt nu. Catharina är en av våra första valpköpare. Hon hade Boarhunters Elektra, som senare gav namnet till hennes kennel, Grand Elektra. Det var kul att åter igen resa gemensamt till en utställning och snacka om gamla tider... Båtresan från Grisslehamn var livlig och det blåste halv storm. Båten var i rejäl gungning eller så var det kanske den finska mellanölen som fick mig att känna mig som om jag gick på gummiben? Stugan vi bodde i var typ fängelsehåla. Fyra sängar ett kylskåp och en vattenkokare, inget annat! Knivar, gafflar, koppar och kaffebryggare lyste med sin frånvara. Själva utställningen gick bra för oss.


Vi hade en egen hejarklack på plats, bestående av vår valpköpare Sandra, en mycket trevlig och glad tjej, för dagen med en frisyr i en slags papagojlook, som med sin gubbe och den svarta tiken Yara, hade sökt sig till Eckeröhallen och backade upp oss med framgång. Vanja vann ett finskt CERT och ett Res. CACIB. Sämre gick det för Catharinas hundar. Domaren föredrog hundar som enligt många var klart sämre. Därför vann hon tyvärr endast det näst bästa som går att vinna, Reserv...
Vi tillbringade några trevliga timmar med Sandra, gubben ( Fan, att jag inte kan kommer ihåg hans namn!) och Yara. Käkade jättefin mat och hade det trevligt. Efter en mycket stormig natt, där vi trodde att hyttan skulle blåsa rätt in i sjön, tåg vi båten till Grisslehamn för hemresan. Klockan 19.15 var vi hemma igen. Klockan 20.15 som jag som en stock!

Best in Show i Norge

Nu visade Ylbert,
Kongen av Norge, var skåpet ska stå och mungiporna på Kari-Anne och Kjell-Arild pekade rätt uppåt!
På Lillehammars hundutställning blev Ylbert Bäst i Rasen, BIR och placerade sig som 2:a i Gruppfinalen, BIG 2! Ett stort Grattis från Boarhuntergänget!
Vi hoppas att även i framtiden kunna se Ylberten med flera vinster och med några kilo till.

Tankar om päls

Hej på er alla!
Filur och jag har varit på en hundutställning i Örkelljunga den 30.8. 2009. Vädret var helt odrägligt. Det blåste smådjävlar och det ösregnade i jämna mellanrum. Jag frös häcken av mig och beslutade mig för denna lösning av problemet. Det funkade bra med en extra päls och Filur som värmekälla!

Grattis Yakita

Hallo alla glada!
Der är med stor glädje att se syster Yakita. Hon har varit på utställning.
Jag tror att det var i Moss, den 26.7.2009. Yakita blev BIR valp och lyckades att placera sig som BIG3 valp!
Ett stort Grattis till Yakita och Tina-Marie.

Vilken helg!

Den stora Finalen. Vanja BIS!

Boarhunters Vanja Best in Show

Ylva blev Best in Show - Valpar
Uppfödar- och Valpklass på Vanja Best in Show! Yawa, Ylbert, Yippie och Ylva.

Efter en lyckat dag på utställnigen, helt utmattade....

Hallo alla Grand Danois vänner.
Utställningshelgen i Stora Segerstad har varit mycket framgångsrik för våra Boarhunters, med resultat enl. nedan:

Lördag:
Uppfödarklass - valpar: Ylbert, Yawa, Yazzie, Ylva - Best in Show!
Avelsklass - valpar: Vanja med Ylbert, Yawa, Yazzie och Ylva - Best in Show!
Valpklass: Ylva - Best in Show, Yazzie - Best in Show 2!
Stora finalen: Vanja - Best in Show!

Söndag:
Avelsklass - valpar: Vanja med Ylbert, Yawa och Ylva - Best in Show!
Valpklass: Ylva - Best in Show!

Bättre kan det inte bli!

Ett stort tack till alla er som kom och visade sina hundar. Lite extra tack till Kjell-Arild och Kari-Ann, som hade en krävande 8 timmars resa fram till utställningen.
Det har varit mycket givande för oss att åter få träffa er och vi hoppas att ni har fått en bra inblick över hur en hundutställning går till. Christina och jag hade gärna velat vara mera ihop med er under utställningen, men pga våra jobb före, under och efter tävlingen, blev det tyvärr alldeles för lite tid för ett snack.
Christina, Anna och jag hoppas att ni fortsätter att träna era hundar och delta i många utställningar under den kommande tiden. En utställningshund är precis som en idrottsman eller idrottskvinna, tränar man, blir man bättre och säkrare och resultaten kommer.
Vilken spännande tid vi går till mötes.

Fler bilder från utställningen är på gång och visas fortast möjlig.

Vilken spännande helg det kommer att bli!

Snacka om att vara nerrrrrvig! Nästa helg får vi äntligen träffa våra valpar igen! Hela 4 stycken har anmält sig till Sveriges största och bästa Grand Danois utställning i Stora Segerstad. Ylbert, Yazzie, Yawa och Ylva. Det kommer att bli spännande. Hur har dom utvecklats? Är de tränade? Och tänk er att kunna se mer än 100 Grandisar på en gång! Och alla färgslag är representerade.
Vi kommer att kunna visa upp en svart valpgrupp i avelsklassen och uppfödarklassen, samt en mycket fin helblå valptik, Ylva. I öppenklass har vi mamma Vanja, dotter Xyra och sonen Xiggy. Även här har vi en uppfödargrupp. Vi kommer att åka upp redan på torsdag för att bygga upp saker och ting i samband med utställningen, men på fredag har vi planer på att börja träna med våra valpar, om de har kommit fram då. Det blir spännande att träffas och att under kvällens supé kunna snacka och ta en liten djävul. Dansen senare kan man ju inte missa! Glömmer aldrig hur bra bandet spelade Smoke on the Water förra året. Som sagt, det kommer att bli kul!

Heta dagar

Hej alla glada,
Fy fanken vad varmt det är numera! Gjorde ett försök att bada med en av våra hundar.
Vi har en liten sjö i närheten, ett gammalt grustag som har fyllts med jättefint, rent vatten. Temperaturen i vattnet var ca 22 grader.
Vi tog Filur i bilen och körde dit.
Väl framme, släppte vi in henne ihop med halva hennes släkt, som också var med och badade. Filur var lite tveksam först, men efter några dopp i vattnet fick hon mod och sprang ifatt sina kompisar. Och se där, plötsligt simmade hon! Filuren simmade efter sina kompisar! Hon kunde! När hon kom i land igen var hon blöt som en pudel. Filur liknade en blöt svart råtta....
Ingen vacker syn precis! Men hallo! Vad då! Hon kunde ju simma nu.
Nu bli det fler simturer och reservmamman Vanja ska följa med.

Filur möter en Amstaff, Grimm

Filur är en mycket social liten rackare.
Hon är nu ca 5 månader "gammal".
Vikten ligger på 9,3 kg.
Det väger våra Grand Danoisvalper när de är 7 veckor...

Här möter hon grannens Amstaff som heter Grimm.

Grattis Yakita, BIR i Gjövik

Grattis Tina!

Bra att du visade upp Kita och blev BIR valp i Gjövik. Det är nu hon kommer att lära sig utställningarnas olika miljöer och rutinerna. Kritiken var jättefin.
Nu MÅSTE du kommer till Stora Segerstad, Sveriges finaste och roligaste GD specialutställning med många fina vandringspriser!

Har du någon bild på Kita?

Fler framgångar för Y - kullens valpar

Y - kullens valpar och sina Mattar och Hussar har varit i farten i helgen.

Boarhunters Yawa i Linköping gjorde debut i utställningsringen och skötte sig bra. Fick en bra kritik, och gick till finalen, men där blev det stopp med ett Hederspris. Med tanke på att hon hade många äldre valpar emot sig, är även hennes insats strålande!
Grattis Josefine! Det ska bli kul att träffas i Stora Segerstad!

Syster Yara var på sin första utställning på Åland, fick en fantastiskt fin kritik,
och blev BIR med ett hederspris.
Grattis Sara!

Har tyvärr inga bilder från tävlingarna just nu. De kanske kommer senare...

Best in Show i Norge

Hej alla glada,
Boarhunters Yippie - Best in Show!
Nu har jag en bra bild på Boarhunters Yippie, som på fredag, blev Best in Show (valpar),
på Norska Grand Danois Klubbens officiella utställning. Yippie var tyvärr inte anmäld till färgutställningen på lördagen. Det hade varit intressant att se.
Ett stort Grattis Siw!

Boarhunters Yakita
Även syster Yakita var med på fredagen, men kunde, trots sin kanonkritik, inte placera sig. Yakita försvarade dock Boarhunters ära genom att placera sig som 4:a i tikklassen - valpar,
på Färgutställningen, som gick på lördagen! Yakita hade tidigare, den 26.4. blivit BIR på en annan tävling och visade att detta inte var en tillfällighet.

Ett stort Grattis till er och era hundar. Tack för ni ställde upp!

Filur möter Gustav

Hej alla glada! Det är Vanja som skriver. Jag har blivit av med ett litet problem här hemma.
Tidigare var det jag som fostrade det lilla svarta monstret Filur, men nu har katten Gustav tagit över denna roll...
Antligen kan jag få lite lugn och ro...

Hälsningar från broder Yaeger

Hallo broder och systrar! Jag vet att ni är nyfikna på mig. Här kommer en bild nyligen tagen av min matte eller kanske var det husse. Jag minns inte.
Visst är jag vacker? Ha det bra!

Filuren berättar

Hej alla lyckliga Boarhuntersvalpar. Jag har nu varit tillsammans med Vanja i nästan 2 veckor och vi fungerar jättebra ihop. Jag är en mycket livlig liten valp som är jätteduktig på att läsa signaler. Jag kan få låna Vanjas leksaker, vi har dragkamper och jag får även ligga på Vanjas säng utan att hon gurglar! Jag vet när jag ska låta Vanja vara ifred. På tal om säng. Jag har blivit stoooor nu. Att hoppa upp i mattes och husses säng är inget problem för mig. Jag brukar smyger mig upp i sängen och lägga mig på Mattes huvudkudde, runt Mattes huvud. Husse tycker då att Matte ser ut som om hon hade en nattmössa på sig...
Som ni kan se, har jag en del favörer jämfört med en GD valp!

Boarhunters - Invasionen

Hej igen!
Som ni kan se på denna fantastiska reklamvägg som finns på ett stort inköpscentrum i Trondheim, har Boarhunters invasion av Norge nu genomförts. Mina syskon Yakita, Yippie och jag, hade efter ankomsten i Norge bestämt oss för att byta ut den norska Kungen.
Denna staatskupp var helt oblodig, men nödvändig och välkomnades av alla hundar i Norge.
Jag, Ylbert, Boarhunters Ylbert, är numera Konung av Norge. Bilder av mig med kungakronan finns uppsatt över hela Norge, som bevis för mit övertagande av kungatronen.
Mina syskon och jag förväntar mig gåvor, minst 1 st. tuggben om dagen, från norska Grand Danoisägare, som ett erkännande av mitt regerande.

Jag kommer att vara sträng men rättvis!

Filuren har kommit hem!

Hallo gott folk! Nu är tävlingen slut! Vårt senaste tillskott är en Schapendoes! Hon heter McMarra`s Fivestar Filur.
Vår Grandis Vanja har adopterade henne genast efter hemkomsten.
Undrar vad hon tycker om sin långhåriga lilla babis. Är det kanske Yawa som har käkat hårväxtmedel?

Själva har vi ju aldrig förut haft en valp av vallhundstyp, en valp med lång päls eller en valp som växer sakta. Filur är raka motsatsen till våra GD valpar.
Vi kan visserligen använda en del av våra GD rutiner för Filur, men långt ifrån alla. Uppfödaren, Marianna, som bara bor ett stenkast härifrån, kommer att stötta oss med sitt enorma kunnande om denna trevliga ras, Schappendoes.
Nu måste jag sluta, nyfikna grannar är på väg in för att kolla på det lilla underverket, Filur!
Jag undrar vad lilla Filur tänker på, när hon med sina stora mörka ögon tittar på Vanja.

Kanske tycker hon att Vanja liknar en skinnskalle!
Alldeles för kort päls!
Vem vet!

Filuren

Hej på er alla! Nu har vi ju varit utan valpar i några dagar och det har varit tuff! Speciellt djävligt, när man har fäst sig vid den sista valpen Yara en vecka extra. Hon blev verkligen bortskämt! Hopas Sara inte misstycker! Nu har vi skaffat en liten hårig sak.
En Schapendoer valp. Den är klar för leverans om ca 2 veckor och det kommer att bli en riktig utmaning för Christina och mig att sköta en pälshund. McMarras Fivestar Filur ska bli vår och Vanjas nya kompis och vi ska se till att hon bli en stjärna både hemma och i utställningsringen.
Bilden här är ett fotomontage som visar Yara med Filuren.

Yara - last girl standing

Hallo brödrar och systrar, här är Yara, det är jag som håller ställningarna hemma hos Boarhunters. Sedan ni lämnade mig, har jag fått den stora favören att mysa ännu mera med matte och husse och med min mamma Vanja varje dag. Och nu, äntligen, får jag ha mina leksaker i fred. Jag trivs jättebra här. Just nu ligger jag och tuggar på Vanjas rep som hon lånade mig utan att gurgla. Jag vill viska om en liten hemlighet som ni inte får berätta för någon! Jag har förstått att jag måste trösta matte och husse, de saknar er alla väldigt mycket nu, fast dom säger det inte rent ut!
Ett stort och ansvarsfullt arbete för mig ska ni veta!
Men det går som en dans, jag är ju sååå gullig!

Glidwalken

Hej alla glada! Jag har nu varit i 8 veckor med valpar och lärt mig en hel del. Att gå in i ett utrymme på ca 15 kvadratmeter där 8 Grand Danois valpar springer runt och hoppar på en sofort man öppna dörren, kräver en stor försiktighet. Risken för att trampa på en svans eller tass är absolut överhängande. Jag har därför utvecklad en ny metod för att inte trampa på en valp. Efter jag har sett Ole Einar Björndalen vinna sin VM titel i Skidskytte, kom ja på ideen till mitt nya sett att röra sig på i valplådan.
Ni som är kvinnor och modeintresserad, vet ju om att det finns den s.k. Catwalken. Mannekängernas sätt att röra sig på när man visa nya klänningar på uppvisningarna. Jag har gjort en variant av denna Catwalken och använder då Björndalens suveräna skidteknik. När jag går in till valprummet lyfter jag inte på mina fötter utan skjuter fram dessa liksom jag hade ett par skidor under fötterna.
Jag glider in mot valparna! Pupparna trillar bort till vänster och höger! Ingen risk att trampa på de små vildingarna! Jag har uppfunnit något enormt viktigt för alla hundägare, som jag borde söka patent på! Jag har uppfunnit Glidwalken.

Blivande kakmonster?

Med tanke på Anna Dinos inlägg måste jag tyvärr erkänna att just momentet att inte röra en kaka som ligger framför nåsen på mig, fungerade mycket bra.
I alla fall så länge jag blev fotograferat!
mvh. Yazzie

Mattes suckar

Hej alla bloggare. Jag måste tyvärr meddela att vår Matte tycker att vi är riktiga raggare.
Hon tycker att vi inte ska lägga oss i hur hennes gardiner ska vara uppsatta. Vi hade, efter en kortare överlägning och ett demokratiskt fattat beslut, bestämt att gardinerns längd skulle justeras. När vi hängde och dinglade i gardinen och testade smaken, tyckte Matte att måttet var rågat och gjorde en egen specialupphängning.
Jag och mina syskon tycker givetvis att det var mycket snyggare förut!
Vid pennan: Yara

Besök på ett SPA

Jazzie

Hej jag är Yazzie.
Jag är ansvarig för ordningen på Boarhunters Spa!
Veterinären kommer att undersöka oss
den 11. Februari och då ska vi vara
fruktansvärt fina och luktar gott.
Steg 1 är motion i trädgården.
Steg 2 är bad eller en dusch.
Steg 3 blir kloklippning.
Steg 4 vila.
De följande bilderna handlar om just dessa steg.

Släpp in oss! Nu ska vi bada!
Motion är vi bra på...
Här frotteras vi torra.
Matte fixar till klorna!
sssssss Skönhetssömn...

Valpupproret

Hej, det är Yakita som rapporterar från valplådan. Husse var i farten med kameran idag. Man fick knappt en minut i lugn och ro. Jag tyckte att vi skulle hitta på något för att få honom att sluta med det eviga blixtrandet! Jag smög till Ylbert och viskade i hans högra öra att vi vid nästa fotoblixt ska gå till angrepp mot husses skor och försöka att bita i tårna. Alla syskon var eld och lågor och ställde upp! Behöver jag berätta att vi lyckades väldigt bra. Efteråt gick vi i valplådan och tittade på när husse bytte sina strumpor.

Ylbert om sömnbehovet

Hej, det är jag som är Ylbert! Vet ej om det är min nya Matte eller Husse som har döpt mig till detta.
Vet dom om att det är vargar som "ylar"?
Vill dom att jag ska leva upp till mitt namn? Jag ska vara snäll och inte yla! Alla ska kunna sova i huset. På tal om sömn. Jag undrar hur mina syskon är skapade. När vi är ute i trädgården, då springer dom runt, skuttar och hoppar som fan, nästan som kalvar på grönbetet.
Jag springer, jag med, MEN, efter några varv tycker jag att det kan räcka med motionen för denna gången och då lägger jag mig under korkeken och tar det lugnt. Jag liknar tjuren Ferdinand, den tecknade gulliga tjuren, som blir ilsken när den blir stucken av ett bi. Jag motionerar efter behov och kan sova när och var jag vill. Även på husses arm! Med andra ord är det inte så märkvärdigt att jag är tyngst i kullen. Jag växer ju i lugn och ro! Det är jag som ska bli Kongen!

Vanjas funderingar

Hej, det är jag, Vanja, som är mamma till Boarhunters Y - kull. Jag födde 8 valpar den 19.12.2008. Enligt den Kinesiska Kalendern skedde detta i Råttans år. Det är ovanligt kul med denna Kinesiska Kalendern. Tänker jag på mina nyfödda valpar så var dom faktiskt mycket lik, just det, råttor! Nu är vi ju i Hästens år och då kan jag med säkerhet förvänta mig att valparna kommer att bli stora och vackra som hästar!
Just nu är pupparna väldigt tillgiven, busig och djävlas alltid med husse. Speciellt när pupparna har pinkat eller lagt en kabel och han ska torka upp efter dom. Att bita i skurtrasan har blivit en sport för dom.
De har lärt sig att äta fast föda nu och det är jag fruktansvärt glad för! Ni anar icke vilket helvete det är, när de 8 pupparna attackerar mig, när jag när jag står i närheten. Dom siktar in sig på mina boppar, hoppar upp och limmar sig fast på mina bröstvårtor. De har ju fått sina gaddar nu! Tänderna är vassa som rakblad! Pirayorna kan slänga sig i vägen! Det gör ond på mig och är givet inte sen att tala om det för dom. Jag behöver bara höja rösten lite då begriper dom. Matte och husse är mycket förvånade över att det blev 6 tikar och endast 2 hanar i denna kull. Förra kullen var fördelningen omvänt, 8 hanar och endast 2 tikar. För mig är det inte alls märkvärdig. Jag har bara skapat rättvisa. Jag är en sådan rättvis mamma. Matte och husse tycker att jag är en duktig mamma och det har dom rätt i!

Rapport från Y-kullen

Nu är det verkligen dax att starta upp en blogg. Inte för jag se någon skillnad till informationen på min hemsida, men jag ska göra det ändå. Har aldrig sysslat med detta förut, men pga. vår valpköpare Kari-Anne i Norge, har jag nu slunkit in detta. Vi få se hur det går i framtiden. Nu har jag knappast tid, en valpkull, Y - kullen ligger i valplådan. Här på bilden är de 2 veckor. De har nu blivit 5 veckor "gamla". Det är full rulle i valplådan nu.