Till minne av Ultra

Ultra, en hund att minnas.
Kort efter jag hade skrivit mitt inlägg om vår katt Gustav som vi fick avliva vid 14 års ålder, fick jag en kommentar från Kari-Anne, där hon skrev några tröstande ord och avslutade med meningen att Gustav skulle ligga intill Ultra. Jag läste denna mening om och om igen, tills jag begrep en sak. Ultra måste har åkt upp till hundahimmelen. Detta hade jag absolut ingen aning om och jag gick direkt på Ylberts blogg för att få information där. Men icke! Vad var det nu då? Hade jag misstolkat Kari-Annes meddelande? Det var bara att titta in hos Pupiz och där står det som jag befarade. Ultra hade gått bort, bara några dagar före Gustav. Detta var ett mycket tråkigt besked. Ultra blev ju omplacerad till Kjell-Arild för ca 5 år sedan och fick då ett hem som hon tidigare hade saknat så mycket. De blev kompisar och turerna till fjällen var många och kul för båda Ultra och Kjell-Arild.
Nu är det slut med det.
Ett märkligt sammanträffande är att Gustav och Ultra levde med varandra under tiden hemma hos oss. De använde samma valplåda och fick en slurk av sin plastmamma. Nu är båda borta! Hon hade även ett bra minne. Ultra kände igen mig i husbilen i Stora Segerstad. Det värmde. Bilden här ovan är den sista jag har fått av Ultra, så kommer jag att minnas henne.
Kjell-Arild, du kommer över förlusten.
Du har ju Ylbert som kan bära Ultras klövjeväska på sin starka rygg.
Det är han som har ärvt Ultras klövjeväska.