Gustav och Filur Denna dag har varit både upp och ner! Mycket ner, faktiskt. Vår 14 åriga katt Gustav fick i samråd med veterinären avlivas. Stackaren hade fått svår Diabetis. Botemedlet skulle vara insulinsptutor, regelbundet! Detta tyckte vi skulle vara en omöjlighet. Ni som kände Gustav, vet vilket kämpande det var, bara för att avmaska honom. Och han skulle få insulinsprutor i öronsnibben! Mission Impossible. Då fanns det tyvärr bara en sak att göra, att bespara honom ett helvete och låta honom somna in. Att fattar ett sådant beslut är sannerligen inte lätt, men när Gustav tittade med sina bärnstensögon på mig, var det precis som han ville be mig om att fatta beslutet. Med tårar i ögonen och klumpar i halsen följde jag hans sista önskan. Här på bilden, som är tagen för 2 dagar sedan, leker han en sista gång med Filur.
Han är begraven i vår trädgård och fick en plats brevid katten Whitie, en kisse som han kände mycket väl. Gustav, vila i fred!
Han är begraven i vår trädgård och fick en plats brevid katten Whitie, en kisse som han kände mycket väl. Gustav, vila i fred!
3 kommentarer:
Naaaw, stackars er allihop. Känns alltid lika jävligt men, som du sa, man ser i ögonen när det är dags.
Sov i fred Gustav, sammen med Ultra.
Det er trist når dyr dør, samme hvor gamle de er!
Beklager at du ikke har fått beskjed om Ultra. Jeg var helt sikker på at pappa hadde sagt fra:-O
Men han var litt ute av seg.....
Skicka en kommentar