Kyla, Regn och rusk!
Nu kommer vintern. Nu kommer alla dessa små, söta gnagare och letar sig in i vårt hus. Musakungen, Alfred har kommit på att vår katt Gustav inte finns kvar längre! Borta är den röda faran!
Gustav, som vid ett eventuellt Världsmästerskap i Musfångst utan nät, utan tvekan skulle ha vunnit guldmedaljen.
Men nu var han var borta!
Nu var det fritt fram. Ryktet spreds som ringarna i vattenpölarna och gnagareinvasionen började.
Men Alfred och hans muskompisar har gått på en nit!
Vi har lurat hela bunten med ovanstående musafällor.
Det var riktigt skönt att höra dessa fällor smälla av.
Piiing - Buum - Piiing, som en melodie!
Vi blev värdiga efterträdare av Gustav och vi lärde oss snabbt,
genom att lyssna på fällans ljud, vilken av fällorna som hade en fångst!
Äntligen har vi blivit av med gnagarna.
Men det finns en baksida av denna lösning. Det finns musfällor även utomhus, laddade med väldoftande ostbitar. Dessa fällor utgör en uppenbar livsfara för vår grannes lilla hund.
Vi kallar honom för Turbo.
Han är fruktansvärt snabb i vändningarna. Det var rena turen att vi kunde få fram ett foto!
Han är en Chihuahua eller på ren skånska, en Shivava.
Häromdagen var han mycket nära att råka illa ut. Det fanns en lucka i staketet. Han hade i ett obevakat ögonblick stuckit hemifrån.
Christina observerade detta och hon stack ut på gatan kvickt som attan, fångade in honom och lämnade tillbaks honom till en glad matte.
Det kunde blivit ödesdigert för Turbo om han hade letat sig fram till musafällorna i vår trädgård. Han kunde har blivit skadat eller rentav blivit dödat av dessa fällor. För att undvika framtida olycksrisker är det kanske bäst att grannen sätter upp ett rejält mygganät som staket, för att göra Turbos rymning ömöjlig.
